Karin Nordlander och Kajsa Ingemarsson lägger fram sina teorier om livet och ger konkreta råd för hur jag ska bli lycklig på riktigt. Jag läser en hel del sådana här böcker och har tagit för vana att plocka russinen ur kakorna. Ibland läser jag inte ut hela böcker och därför hamnar de sällan här. Den här boken är ett klart undantag. Jag streckläste. De lägger fram positiva teorier som bär spår av både Paulo Coelhos världsbild och tankens kraft (The Secret) men istället för att prata om världssjälar och visioner pratar de om intution. Det gäller att lyssna och se tecken, mycket av det här kommer fram även i Coelhos böcker och det är just det jag älskar med dem. Den positiva bilden av världen med alla människor sammankopplade och med en ödestro som gör livet lite lättare.
I boken berättar författarna små anekdoter från sina liv vilka förgyller och ökar känslan. I en av dem beskriver den ena kvinnan hur hon spontant kände för att köpa en ängel till en person hon inte kände särskilt väl. Ängeln visade sig sedan få stor betydelse för personen som fick den. På samma sätt agerade jag, lite för att prova teorierna och komma i kontakt med min intution, på stan i söndags. Jag skulle fika med en vän som smsade att hon skulle bli tio minuter sen. Med lite tid att fördriva gick jag in på Indiska och såg en te-nät-grej-hållare. Den fick mig direkt att tänka på en nära vän och att hon skulle ha en sådan. Jag kände mig fånig men köpte den ändå, det var ju trots allt vad min intution sagt mig. Idag när vi träffades skulle jag få veta om det fanns någon särskild mening med mitt köp, förutom att hon gillar te, det visste jag. Hon fick presenten och berättade att det var mycket passande för hon hade glömt alla te-nät-grej-hållare hos en släkting och inte kunnat dricka te som hon brukar.
Det faktum att en av författarna i likhet med mig själv valde att säga upp sig mitt i lågkonjukturen baserat på sin intution gjorde ju inte att jag gillade boken mindre. Den passar mig helt otroligt bra just nu. Jag behövde verkligen de här orden. Att starta eget, aldrig har jag varit mer rädd inför en utmaning, och att då veta att det är den rätta vägen (förutsatt att mitt flyt håller i sig) gör det hela lite lättare. Jag väljer att tro att det är den rätta vägen. En stor mängd motstånd får visa om jag möjligen har fel.
Det låter som om jag köper vartenda ord utan att ifrågasätta, och det gör jag. Det handlar om tro, att liknas vid religion, och jag skapar just nu min egen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar