Paulo Coelhos roman om Veronica är en av de finare jag läst. Den rör mig djupt.
Veronica har inga uppenbara problem mer än att hon inte känner lycka. Hon bestämmer sig för att ta sitt liv men misslyckas och hamnar på mentalsjukhus. Hon får veta att självmordsförsöket skadat hennes hjärta så illa att hon endast har ett par dagar kvar att leva.
Det är här det blir spännande. Med så lite tid kvar och dessutom instängd på ett mentalsjukhus behöver hon inte tänka på framtiden. Hon tvingas leva i nuet – något som många av oss andra hela tiden strävar efter men så sällan lyckas uppnå. Det finns många berättelser om människor som plötsligt fått en dödsdom och börjat leva – på riktigt. Jag älskar den här boken av precis den anledningen och helt uppenbart är jag inte ensam.
Enda sedan jag för många år sedan såg filmen ”Girl interrupted” har jag fascinerats av mentalsjukhus. Naturligtvis fungerar inte verklighetens mentalsjukhus som filmens men det spelar ingen roll, det är fantasin jag vill åt. De inspärrade lever sitt liv begränsade vilket kan ses som fruktansvärt eller helt underbart. Inga krav, inget ansvar mer än att följa klara order. De intagna tillåts leva i sin egen lilla bubbla. En kravlös tillvaro där de bara behöver finnas till. Utan egentliga valmöjligheter behöver de inte planera för någon framtid – de kan bara vara. Kravlöst varande. Hur ofta har jag inte fantiserat om det?
Missförstå mig rätt. Jag vill inte bli intagen på något mentalsjukhus men tanken på att slippa alla krav lockar mig. När Veronica blev intagen blev hon stämplad som sjuk, ingen förväntades sig några stordåd från henne. Ingen förväntade sig att hon skulle vara lycklig eller bete sig bra. Hon tilläts bara vara. Hon kunde göra saker hon aldrig gjort tidigare utan en tanke på konsekvenser eller vad någon annan tyckte. Alla var sjuka, åtminstone stämplade som sjuka. Hon kunde göra precis vad hon ville. Hon var fri. Inlåst på mentalsjukhus, men så fri som man kan bli.
Jag är också en boknörd! Så härligt med en blogg om böcker. Återkommer gärna hit! När det gäller Paulo Coelho så känns det som han skriver samma historia hela tiden. Och den är viktig, lev här och nu och att du har allt inom dig, du behöver inte resa runt jorden för detta. Men tycker du inte att det blir lite förutsägbart på något vis i hans böcker?
SvaraRaderaJo, efter ett tag blir det nog det men "Veronica..." är lite annorlunda. Vissa böcker är bättre än andra. Han är en stor författare vilket med stor sannolikhet innebär att han får ge ut lite vad som helst, det säljer liksom ändå.
SvaraRaderaJag tycker om hans sätt att se på världen. Han är övertygad om att det är på det sättet och det gör mig trygg. Hans böcker ger mig en positiv syn på livet och tar bort min rädsla för döden.
jag har inte läst boken, men idag såg jag filmen och den tyckte jag om så nu tar jag no boken :)
SvaraRaderaha en underbar helg! kram
Åh, den boken ska nog bli min påskläsning. :-) Kul att hitta hit.
SvaraRaderaEn av mina favvoböcker! :-)
SvaraRadera