Drömliv - lycklig på riktigt.

Karin Nordlander och Kajsa Ingemarsson lägger fram sina teorier om livet och ger konkreta råd för hur jag ska bli lycklig på riktigt. Jag läser en hel del sådana här böcker och har tagit för vana att plocka russinen ur kakorna. Ibland läser jag inte ut hela böcker och därför hamnar de sällan här. Den här boken är ett klart undantag. Jag streckläste. De lägger fram positiva teorier som bär spår av både Paulo Coelhos världsbild och tankens kraft (The Secret) men istället för att prata om världssjälar och visioner pratar de om intution. Det gäller att lyssna och se tecken, mycket av det här kommer fram även i Coelhos böcker och det är just det jag älskar med dem. Den positiva bilden av världen med alla människor sammankopplade och med en ödestro som gör livet lite lättare.

Det är svårt att leva idag med alla val hit och dit och många tror att saker och ting händer och att det inte finns något de kan göra för att påverka sina liv. Sådant kan naturligtvis orsaka depression. Själv är jag typen som tror att jag styr mitt liv fullständigt genom att kontrollera både tankar och känslor (med blandade resultat). Drömliv passar mig bra eftersom författarna delar min uppfattning om det egna ansvaret men samtidigt ger en positiv tvist till det hela. Det finns en väg, din väg, en väg som är mer rätt och när du befinner dig på den har du flyt. Om du tagit av på en annan väg och inte lyssnar till själen upplever du att saker går emot dig. Allt detta är i allra högsta grad applicerbart på mitt eget liv. Jag sa upp mig och har nu sökt tjänster i nästan ett år, ETT ÅR. Ingen, allra minst jag trodde att det skulle ta så lång tid och jag har ännu inte hittat ett arbete. De senaste månaderna har jag känt att det mesta är trögt och att allt går emot mig. Noahs toalett-träning gick helt fel och varenda tjänst jag sökte slutade med att jag precis nästan fick den. Jag väntade och kände att det var min tur, att jag varit olycklig och haft det tungt länge nog men inget hände förrän jag bestämde mig för att starta eget. Sedan dess har jag haft ett visst flyt.

I boken berättar författarna små anekdoter från sina liv vilka förgyller och ökar känslan. I en av dem beskriver den ena kvinnan hur hon spontant kände för att köpa en ängel till en person hon inte kände särskilt väl. Ängeln visade sig sedan få stor betydelse för personen som fick den. På samma sätt agerade jag, lite för att prova teorierna och komma i kontakt med min intution, på stan i söndags. Jag skulle fika med en vän som smsade att hon skulle bli tio minuter sen. Med lite tid att fördriva gick jag in på Indiska och såg en te-nät-grej-hållare. Den fick mig direkt att tänka på en nära vän och att hon skulle ha en sådan. Jag kände mig fånig men köpte den ändå, det var ju trots allt vad min intution sagt mig. Idag när vi träffades skulle jag få veta om det fanns någon särskild mening med mitt köp, förutom att hon gillar te, det visste jag. Hon fick presenten och berättade att det var mycket passande för hon hade glömt alla te-nät-grej-hållare hos en släkting och inte kunnat dricka te som hon brukar.

Det faktum att en av författarna i likhet med mig själv valde att säga upp sig mitt i lågkonjukturen baserat på sin intution gjorde ju inte att jag gillade boken mindre. Den passar mig helt otroligt bra just nu. Jag behövde verkligen de här orden. Att starta eget, aldrig har jag varit mer rädd inför en utmaning, och att då veta att det är den rätta vägen (förutsatt att mitt flyt håller i sig) gör det hela lite lättare. Jag väljer att tro att det är den rätta vägen. En stor mängd motstånd får visa om jag möjligen har fel.

Det låter som om jag köper vartenda ord utan att ifrågasätta, och det gör jag. Det handlar om tro, att liknas vid religion, och jag skapar just nu min egen.

Bildkälla.

Bitterfittan

Efter att ha läst ett par sidor i boken blev jag arg på författarinnan. Jag har svårt för negativitet och att benämna sig själv Bitterfitta och dessutom hela tiden rättfärdiga det kändes negativt. Jag kunde inte alls känna igen mig. Hon beskriver sin bakgrund och jag tänker ”men det är ju självklart”, hon mår dåligt för att hon har haft en uppväxt som varit fruktansvärt ojämställd sedan hittar hon feminismen och kan skylla allt dåligt på samhället.

Bildkälla.
När jag har läst en tredjedel av boken ändrar jag delvis uppfattning. Hon skriver om svek när hon blir mamma och jag känner igen mig. Det var precis så det kändes. Nu kan jag ändå inte riktigt tycka att det är männens fel. Det handlar om brist på förståelse och lösningen är att byta roller, med andra ord delad föräldraledighet. Om det är ett tips jag skulle ge blivande föräldrar som värderar sitt förhållande så är det att dela. Det är inte alltid lätt men jag tror inte att det går att förstå varandra annars.

Som en liten bonus tar hon upp ammningsproblemet. Den enorma hysterin som förstör för så många. Det kan inte sägas nog många gånger. BB måste bättra sig.

Jag tycker lite synd om författarinnan, om nu boken överhuvudtaget är självbiografisk vilket jag bara gissar att den är. Hon har en väldigt negativ syn och förväntar sig att alla är olyckliga och lever ojämställt. Naturligtvis är det precis det hon ser, förväntningar bygger upp verkligheten. Vi ställer själva in fokus. Det finns många sätt att se på världen, man kan ha ett positivt fokus utan att vara naiv. Om man vill vara lycklig är det en förutsättning.

Kay Pollak - Att växa genom möten

Så har jag äntligen läst den omtalade boken och ska snart hugga in på hans nästa bok som väntar i bokhyllan. Förmodligen klämmer jag in en deckare emellan för att dra ut på det.

Det här är en omtalad bok och förmodligen har väldigt många läst den redan. Bra det. Desto fler som läser, desto bättre för det här är en bok som inte kan göra ont. Kay ber oss att förändra något som är otroligt lätt men som vi ändå sällan försöker förändra. Jag tror att han menar att vi behöver lägga ner stridsyxan och stoltheten. Grundtanken "så som du är mot världen är världen mot dig" är vad det handlar om. Vi struntar i vem som är snäll och dum och mest av allt struntar vi i att försöka förändra andra när den enda vi kan förändra är oss själva. Boken innehåller en massa små smarta insikter och jag är imponerad över att han kommit till sådan klarhet och att han lyckats få ner det i skrift. Kays tankar har mycket gemensamt med The Secret. Kay säger att "tankar är skapande" och Rhonda menar att vi kan styra allt med tankar, önskningar och visualisering.

Jag gillar idéen om att man styr sitt eget liv, dels för att den går hand i hand med mina egna tankar och dels för att det är en positiv idé som får positiva effekter. Det finns flera undersökningar som visar att människor som själva "styr" sina liv eller åtminstone tror att de själva sitter vid ratten mår bättre. Kay går ett steg längre och säger att vi genom att förändra våra tankar om andra kan förändra dem. Vi styr hur vi ser världen och vi kan alltid ändra vårt förhållningssätt. Jag har läst och hört de här orden i en mängd olika böcker och diskussioner under de senaste två åren och jag kan inte höra dem nog många gånger. Det här är nyckeln till något riktigt bra.

Läs den. Mer lättläst bok finns inte och du har inget som helst att förlora på att prova övningarna. Till skillnad från idéerna i "The Secret" så spelar det inte någon roll om du tror på idéerna, du kommer att se resultat oavsett.

Bild lånad från Adlibris.

Veronica bestämmer sig för att dö

Fritt skrivet om ”Veronica bestämmer sig för att dö”.
Paulo Coelhos roman om Veronica är en av de finare jag läst. Den rör mig djupt.

Veronica har inga uppenbara problem mer än att hon inte känner lycka. Hon bestämmer sig för att ta sitt liv men misslyckas och hamnar på mentalsjukhus. Hon får veta att självmordsförsöket skadat hennes hjärta så illa att hon endast har ett par dagar kvar att leva.

Det är här det blir spännande. Med så lite tid kvar och dessutom instängd på ett mentalsjukhus behöver hon inte tänka på framtiden. Hon tvingas leva i nuet – något som många av oss andra hela tiden strävar efter men så sällan lyckas uppnå. Det finns många berättelser om människor som plötsligt fått en dödsdom och börjat leva – på riktigt. Jag älskar den här boken av precis den anledningen och helt uppenbart är jag inte ensam.

Enda sedan jag för många år sedan såg filmen ”Girl interrupted” har jag fascinerats av mentalsjukhus. Naturligtvis fungerar inte verklighetens mentalsjukhus som filmens men det spelar ingen roll, det är fantasin jag vill åt. De inspärrade lever sitt liv begränsade vilket kan ses som fruktansvärt eller helt underbart. Inga krav, inget ansvar mer än att följa klara order. De intagna tillåts leva i sin egen lilla bubbla. En kravlös tillvaro där de bara behöver finnas till. Utan egentliga valmöjligheter behöver de inte planera för någon framtid – de kan bara vara. Kravlöst varande. Hur ofta har jag inte fantiserat om det?

Missförstå mig rätt. Jag vill inte bli intagen på något mentalsjukhus men tanken på att slippa alla krav lockar mig. När Veronica blev intagen blev hon stämplad som sjuk, ingen förväntades sig några stordåd från henne. Ingen förväntade sig att hon skulle vara lycklig eller bete sig bra. Hon tilläts bara vara. Hon kunde göra saker hon aldrig gjort tidigare utan en tanke på konsekvenser eller vad någon annan tyckte. Alla var sjuka, åtminstone stämplade som sjuka. Hon kunde göra precis vad hon ville. Hon var fri. Inlåst på mentalsjukhus, men så fri som man kan bli.

Munken som sålde sin ferrari

Efter att ha läst ut Robin Sharmas Vem gråter vid din grav ville jag ha mer och gav mig på boken som delvis är grunden till denna -Munken som sålde sin ferrari.

Boken är skriven som en skönlitterär roman där en man samtalar med en annan. Syftet är mer eller mindre att lära ut vägen till riktig lycka och varje kapitel avslutas med en liten sammanfattning i form av ett citat. Författaren Robin Sharma arbetar bland annat med personlig utveckling och ledarskap vilket fångade mitt intresse då dessa två områden för mig är högaktuella.

Bokens huvudperson Julian är en högt framstående advokat med ett på ytan mycket lyckat liv när han plötsligt drabbas av en hjärtattack och drastiskt förändrar sitt liv. Boken är mycket intressant, till stor del för att det handlar om en människa som till en början var mycket långt ifrån andlighet och upplysning men ändå valde den vägen. Bokens grundmening är att du bör leva varje dag som om det var din sista.

Vägen till lycka och upplysning består enligt Julian av sju tidlösa principer vilka han berättar ingående om. Det mesta känns självklart när man läser men om man som jag lever ett stressigt liv med småbarn, jobb och hus vet man att det är långtifrån enkelt. Lektionerna som lärs ut behövs verkligen, de är både tröstande och peppande även om grundmeningen är att du själv styr över ditt liv. Kanske är texten svår att ta till sig om man inte aktivt vill förändra vissa saker i sitt liv och känner att man har åtminstone en del makt att göra det. Efter att ha läst boken känner du förhoppningsvis aatt du har all makt och lite till vilket både ger ett enormt ansvar och en stor frihet.

Det är troligt att du som läser boken söker någon form av svar eller vill bli en bätte människa. Personligen vill jag lära mig att leva i nuet. Detta är en av de sju principerna och något som tas upp i boken. Boken ger konkreta råd vilket gör att man efter att ha läst den kan välja att följa dessa eller inte. Allt bör göras i 21 dagar – på denna tid skapas en vana. När det gäller att leva i nuet finns en liten anekdot eller saga berättad i boken. Denna påminner om sagor man berättar för barn och har naturligtvis en sensmoral. Den påminner åtminstone mig om hur nyttigt det kan vara att höra en saga istället för att bara höra så kallade fakta. En saga är ofta enklare att reflektera över.

En annan del av boken handlar om att bygga upp sin karaktär, även denna del fångade mitt intresse då även detta är något jag verkligen behöver. De flesta skulle nog behöva bygga upp sin karaktär – aldrig har det varit så svårt att ha en bra karaktär som i dagens samhälle med alla dess valmöjligheter. Att prioritera rätt och att avstå ibland är svårt och alla tips är mycket välkomna. De råd som ges i boken känns bra och jag tror att många av dem fungerar även om man som alltid kan välja att ta intryck och plocka sådant man tycker passar. Det är alltid nyttigt att fundera och reflektera och detta gör du garanterat efter att ha läst denna bok.

Boken är en tankeställare till alla som rusar framåt i karriären och kanske glömt vad de från början brann för. Du bör inte läsa den för sent. Efter att ha läst igenom hela boken är jag mycket glad över att jag inte ”vaknat upp” i sjuttioårsåldern och insett att livet sprungit ifrån mig. Jag har lyckligtvis inte fyllt trettio än och ska från och med nu ta till vara på varje minut.